MammaVeronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Nu ska vi se vad det blir av livet i fortsättningen, nu när en stor milstolpe är passerad!

Som jag bedrog mig! (bestulen på en halv shoppingdag!!!)(men det tog jag igen idag)

Publicerad 2011-10-30 18:42:09 i Hemma hos oss...,

Ja, det var ju fegismannens fel! Här hade jag tjatat och gnatat och fjäskat och tiggt, så att vi tog fredagen till en shoppingdag! Först fick jag åka och besikta mannens bil, den är ju i skruttigaste laget, så trots alla lagningar så tyckte han det var bäst att jag åkte... Hmmm, självv tänker jag att kort kjol och ringen i fickan är det som gäller isåfall, så jag var skeptisk... Meeeeen, det visar sig att när det är en äldre besiktningsman så funkar hjälplös och höggravid lika bra eler bättre! Han var supertrevlig och pratade mest bebis och gravidmagar hela tiden! Så visade han lite på bilen, fäste upp sladden till dragkroken åt mig då han tyckte den hängde löst och riskerade att slitas av, berömde Peters rostjobb och tyckte vi tagit väl hand om blen..! Allt väl så långt och döm om min förvåning när jag inser att bilen faktiskt kommer att gå igenom!!! Vi har ju tänkt att Peter ska köpa sig en nyare pendlarbil till våren när han vet säkert att han får jobba kvar, men vi hade fredagens utlåtande som dom för bilen... För många fel så skulle den till skroten... Mmm, kändes ju bra! MEN, alltså, Mr Murphy satt tydligen i baksätet, för han såg till att det blev lite tok såklart... När besiktningsmannen drog i handbrommsen så small wiren av... Suuuuuck, jaja inget att göra, inget konstigt fel egentligen, sånt händer ju (på besiktningen???)... Men tydligen så tycker Murphy oxå att vi fått nog (PEPPAR PEPPAR) för det var höger som gick av och efter en titt i biltemas katalog så kostar höger 129:- och vänster 400:-. Så det känns ju överkommligt! Men ombesiktning är oundvikligt!

Efter den lyckade (för det var den väl iallafall, när vi väntat oss en dödsdom..) besiktningen så åkte jag hemåt, höll på att krocka en gång!! 5-10 meters bromsspår mitt i hallsberg blev det och det var inte mitt fel!!! Jag såg bilen, visste att jag hade företräde och fortsatte köra, det var fri sikt för oss bägge så jag kunde inte tro att den inte såg mig (jag kom på en större huvudled), den andra bilen kom från alle´skolan och skulle upp på leden, dock var det en bil före mig som körde lite konstigt så jag saktade ner till kanske 30-40 precis innan, om jag inte gjort det hade jag aldrigt hunnit bromsa! Fattar inte hur det kan bli sånna spår och däckskrik i så låg hastighet! Bilen bakom måste sett att det var påväg att hända, annars hade jag väl haft den i arselet!? Blev lite(mycket) skärrad och tänkte på vad som hänt om jag kört in i den! Ingen hög fart som sagt, men det fanns ju inte en centimeter mellan mig och ratten! Otäckt och nu tänker jag inte köra en meter till i onödan! (Fast jag måste till biltema denna vecka på grund av Mr.Murphy...) Iallafall så gled jag in på pizzerian i östansjö och beställde pizza åt oss! Det var länge sen! Så det åt vi till lunch och när Emma kom hem så skulle det bli vår sista gemensamma shoppingrunda på länge! Vad roligt! På schemat stog: Ö&B, Jula, Apoteket, Ikea, Babyproffsen och slutligen Coop!
Vi började på Ö&B, blev lika besviken som förra gången.. Det är verkligen dåligt och vi kommer nog inte åka dit nån mer gång, tänkte att de kunde få en chans till att "känna in sig" men nej... Och mysko personal oxå... Sen var det ju lönefredag (typiskt) så vi parkerade borta vid coop och gick till Jula... Och det tyckte inte magen alls om, så väl på julaville jag bara titta på cykellysena i korgen vid ingången.... Läääääänge... Mannen blev görstirrig och ville gå till kassan på en gång, sa att vi kunde handla mjölk i vretstorp på hemvägen! Gaaah! Vi skulle ju till IKEA sen! (börjar ju bli tradition nu)!! Jag ryckte upp mig bet ihop och fräste att vi visst skulle handla färdigt, SPECIELLT om bebis var på G. Så det gjorde vi, Apoteket var ju klart iallafall och vi fixade ihop lite ficklampor och batterier och en tröja till Peter, glömmde såklart nattlampan som vi åkte dit för... Och sen blev det coop, vilda hästar hade inte kunnat få min man till IKEA i fredags... Och jag som såååå gärna ville ha en sån där julstjärna som står på golvet! Hade ju passat så fint mellan våra soffor! Undrans om jag törs mig dit själv i veckan? På väg hem från biltema kanske? Alltså, på coop hade jag såna sammandragningar att jag trodde att det nog skulle bli i helgen, men sen: INGENTING!! Alltså känner jag mig lite snuvad, blev liksom inte färdig och nu jobbar ju mannen hela veckan igen! Aja, det löser sig sa han som sket i vattnet...(urk..)

Hur som hellst så hade vi största röjjardagen igår, mannen min var ruskigt effektiv och tack vare det så fick även jag lite extra fart på röjjargenen och det fixades sängplats åt bebisen, flyttades hyllor och städades järnet på övervåningen hela lördagen! Började vid 10 tiden och gav oss vid fem snåret eller senare! Är nöjd med resultatet men det är en del kvar, dammtork och småfix men det tar jag allteftersom... Till mannens stora lättnad så avbokade jag min anmälan till tentan idag, :/ känns ju sådär... Men jag tycker det känns väldigt pressat att läsa nu, inga barn på dagis, bebis i antågande och så tänkte jag på det där lite till, trodde ju att det blir en baggis, meeen jag känner mig själv, jag kommer nog inte att kunna lämna över bebisen till Peter och plugga!! Och de där 10 pappadagarna kommer vi nog att behöva till att lista ut hur vi ska klara vardagen när Peter börjar jobba igen. Men om jag skulle få en massa tid över i veckan till plugg, så har jag till måndag 7/11 på mig att anmäla mig igen.

Så har ju våran "stordator" gett upp oxå, den orkar ingenting, nästan alla drivrutiner har försvunnit vid en tidigare krash och finns inte att få tag på längre... Så den är körd. Lilla Lapplisa har ju funkat som konstgjord andning ett tag, men även den börjar bli gammel märkte jag när operativsystemet inte längre var kompatibelt med studentmailen... Så nu är en ny beställd, en HP modell värre, mannen har haft ett finger med i tyckandet, han är ju lite bättre på tekniska specifikationer än jag. Till detta bytte vi oxå till 4G modem och skaffade en trådlös router, så lapplisa ska blåsas ur och uppgraderas när den nya kommit, så ska Emma få den som julklapp, en egen surfdator liksom, de har ju fått en studieplattform med pedagogiska spel på skolan. Dags att tösen lär sig datorisera! Tycker att hon ska kunna läsa först bara och det kan hon nästan nu!! Sååååå duktig!!
Alltså 4G kommer vi nog aldrig att få här ute... Men 3G ska ju funka och det kostar samma som förut så det blir ingen skillnad, men om de skulle få upp en mast nära oss så är vi beredda!! Så funderar vi lite på en extra antenn, men det behövs kanske inte om man kan sätta modemet och routern uppe i nåt fönster, då kanske man tillochmed kan sitta i soffan och surfa! Passar ju bra nu när den "soffliga amningsperioden" sanart börjar!! :)



Hade hemskt gärna velat haft den i rosa, men eftersom den skall vara "våran" och inte "min" så får det bli en svart med aluminiumschassi. Snygg är den iallafall! Bilden är lånad från NetonNet där den ochså blev köpt. Väntas hem nästa vecka, hoppas modemet kommer då också, farligt låg lagerstatus på det dock... Med lite tur så slipper vi vänta, skulle inte vilja instalera gammla modemet på nya datorn!

Man kan undra: Kommer jag aldrig mer få gå på IKEA??? Trebarnslösningen på vagnen är ju inte klar än!! Kanske måste jag fixa det själv? Måste nog prova om jag kan iallafall!

Och så vill jag hemskt gärna ha en BRIO SHINY åkpåse i färgen PLUM eller GRÖN till Alice så jag kan stoppa henne i den i bara pyjamasen när vi springer till bussen med Emma! Men jag vill inte betala mer än 400, max 500 för den då en ny går att få för 699:- nu... Och på blocket kostar en beg. 650 som billigast... Suck, med frakt blir det som en ny ju!!!! Bara för de kostade 899:- för ett tag sen.. Tänkte inte köpa en sprillans bara för bussracen jue...

Dagisfunderingar...(och lite skrik och panik..)(and the dark side of mee...)

Publicerad 2011-10-26 21:45:13 i Hemma hos oss...,

Så var det dags för sista dagisdagen i mogon då, känns lite konstigt då det skulle vara nästa vecka... Men då är det skollov oc då får inte Axel komma för han är ett gratisbarn..!!?? Mmm, jag hade glömt det där med lovet kan jag ju säga, annars hade jag redan plockat bort dem från schemat då, för inte går vi upp sex på morronen om hela familjen FÅR ligga kvar!! (jo Axel kanske..) MEEEEN, jag stör mig på formuleringen!! Vadå gratisbarn? Visserligen blev det ändrat och han går bara 15 timmar då jag är föräldraledig nu från 24 eller 17, vet faktist inte vilken vecka som det räknas... Men GRATIS är det ju inte, vi betalar ju taxan för 30 timmar fram till 6 november jue! Gaah! Mysko...

Så efter två tre förfärligt lugna veckor rök vi ihop igen jag och Emma... Suck, det finns inga grännser för hur opedagågisk jag blir när hon sätter igång! Hon tittade på tv, så jag tyckte jag var juste och tog Alice och Axel först med badrummsköret, informerade om att när vi var klara var det hennes tur.
Totalt bortkastat, hon ville inte sova och fick ett sånt där vidrigt utbrått, jag visade in henne i badrummet och sa att hon skulle borsta tänder och ta på pyjamas. Hon fick 10 minuter, då hon fortfarande stod och skrek och höll på utan att göra något så sa jag att nu blir det sängen direkt... Liksom, vad ska man göra? Där någonstans brast det för mig och bråket var i full gång, vet inte vem som skrek mest.. Suck, och jag drog gitarren i golvet så den sprack... Fy sjutton. Inget vidare, jag vet, men där nåde vi en punkt då vi kunde prata en stund... Så vi försökte förklara så gott vi kunde för varandra varför vi gjorde som vi gjorde... Emma sa en del saker som vi definitivt måste prata vidare om när vi är lugnare och jag fick förklara gitarren (SVÅÅÅÅÅRT)... Tycker synd om de små, Axel tog med Alice in i deras rum, så de var inte med, men de hör ju. Dock är de vana vid Emmas utbrott och att jag blir så arg är ju inte varje gång, normalt så skickar vi upp henne till sitt rum eller ut på trappen om vädret tillåter och tar disskusionen när hon slutat skrika. Detta helt enkelt för resten av familjens skull. Nu känner jag att jag nog behöver lite hjälp och stöd för att inte bli så uppretad och vansinnigt arg, hon vet exakt vad som ska sägas för att få mig topp tunnor... Och ja, alla säger, men Veronica som är sååå lugn och snäll, hon kommer att passa som SSK... Meeeen, alla som VERKLIGEN känner mig vet att jag har ett sjuhellsikes humör!! Och jag tror att Peter faktiskt är den enda förutom min mamma och pappa(?)som  någonsin märkt av det. (min kompis katarina kanske?) En liten bekännelse: Jag är lättantändlig, långsinnt och grym. Har du retat mig är det inte alls säkert att du får veta det, kanske bara blir fimpad, står du mig nära får du kämpa för att få tillbaka din plats. Och står du mig närmst som Peter, så kan du få bråka med chans att vinna... Och han har visst vunnit, hittills är han den enda som jag inte vänt ryggen och gått eller gjort något annat dumt som fått honom att gå...(fast ibland undrar jag hur han orkar med mig, kanske bara tur??) Så är han oxå den enda som kan få mig lugn. Skulle verkligen behöva honom nu... Och så när jag skriver det där, så undrar jag oxå om inte det är en ganska bra beskrivning av Emmas humör... Kanske behöver lite av Peters tålamod för att klara tösen... Och om vi är lika ilska, hur ska vi då klara av ett liv tillsammans? Åååh, måste lösa detta!

Nu har jag grymt ont i huvudet och tänker bara köra igång diskmaskinen innan jag sätter igång Grey´s och tar en Loka päron/krusbär. Imorgon är en ny dag och vi måste rycka upp oss lite här!

Om

Min profilbild

mammaveronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Nu ska vi se vad det blir av livet i fortsättningen, nu när en stor milstolpe är passerad!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela