MammaVeronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Nu ska vi se vad det blir av livet i fortsättningen, nu när en stor milstolpe är passerad!

Att börja träna..!

Publicerad 2016-08-26 01:11:27 i Hemma hos oss...,

Jag kan bara konstatera att siffran på vågen bara pekar uppåt, stadigt. Ända sedan C-uppsatsen så lägger jag på mig. Den fasansfulla upplevelsen. Jag skyller fortfarande det mesta på den... Hur som helst, denna viktuppgång är en trend som måste brytas, deg inser jag även fast choklad är gott.
Jag kollade runt lite och fastnade för träningslsgret i Karlskoga. Där kör de även ett Weight trainer program som jag nappade på!! Hoppas det är bra, för jag slog till! Det kostade skjortan och lite till, jag köpte även årskort så jag kan träna vad jag vill utöver samt efter de tre månaderna som jag kör med Weight trainer. Jag ska alltså träna tre månader med en PT. O My god!!! Vad blire!!

Japp nu blev det eld i baken!! Jag kan börja träna från 1 september, PT programmet drar igång vecka 36 och jag har inga skor!! Kan ju knappast gå på gymmet i foppisar! Beställde hem ett par snygga tights som visade sig vara såååå sköna, bred resår är ju alltid trevligt tycker jag!! Från Stronger kom de, beställde på morgonen och hade dem i postlådan dagen därpå.

Nu vill jag ha en rymlig tröja till detta, så kan jag nog känna mig bekväm på gymmet sen..(he he..) skor hoppas jag kunna hitta på fredag när jag åker och köper Axels present. Funderar på Salmingskor, ska prova lite när jag är på gallerian i morrn(senare idag?) men hittar jag inget beställer jag nog dessa och hoppas något par passar:

Sen att det blivit så turbulent på jobbet och att risken för att jag ska bli tvångsförflyttad till Örebro plötsligt är en annan historia. Hoppas på besked snarast. Nu skulle det ju faktiskt vara väldigt olägligt att behöva åka till Örebro. Well well, jag har en månads uppsägning och gissar att det är hyfsat enkelt att få något annat sköterskejobb i Karlskoga om jag vill. Måste bara ta reda på vad jag vill. Helst vill jag ju vara där jag är. Men allt styr man inte över.

Mom of the year? Dagens mysterium...

Publicerad 2016-08-21 20:46:47 i Hemma hos oss...,

Idag satte vi el på vårt "bärbara" stängsel som vi hade till griskultingarna. Tanken var att kaninerna skulle få skutta lite större.

Det funkade bra ett tag. Tillslut så hoppade de vuxna iväg som de ville.. Ingen fara tänkte vi, de rymmer ju inte. Nä det gjorde de inte, snart hoppade alla kaniner runt som de ville i trädgården. Peter och Emma städade buren under tiden och sen fick de flytta in igen, vi vill ju inte att de ska bli uppätna av rävar eller flygfän. Eller grannens hund.

Senare efter maten gick Peter och Rickard ner till bäcken och hämtade sand, på tillbakavägenhittade de en nyfödd kaninunge på vägen. Där måste den legat minst ett par timmar!! De tog med den till buren, konstigt nog verkade den må bra! Ja, det var ju inte kallt förstås. Vi visade den för Busan som inte brydde sig nämnvärt.. Buren var som sagt nystädad och det fanns inga tecken på att hon boat vare sig före eller efter städning. Vi tänkte att den måste avlivas, kaniner tar ju inte hand om sina bebisar om de blir störda i processen, de kan ju tillochmed äta upp dem... Men vi kunde inte. Den fick ligga kvar i buren medan vi åkte till svärisarna och åt kräftor och duschade.

När vi kom hem ytterligare några timmar senare fanns där ett bo med flera ungar. Dock var de bara hälften så stora som den lilla nakenfisen vi hittade på vägen. Mycket mäkligt. Vi stoppade in den till de andra och allt verkar gå bra...
Men är det samma mamma?
Harpsltar finns väl inte nu? Kanske en pitepalt skojade Peter, om de nu är senare. Det är ju iallafall en nyföding och ingen unge som är stor nog att hoppa ur boet själv. Vem tappar en unge på vägen??

Om

Min profilbild

mammaveronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Nu ska vi se vad det blir av livet i fortsättningen, nu när en stor milstolpe är passerad!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela