MammaVeronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Nu ska vi se vad det blir av livet i fortsättningen, nu när en stor milstolpe är passerad!

Gott Nytt År!! (Och ett par nya hönor)

Publicerad 2017-12-31 08:48:18 i Djuren på gården..., Hemma hos oss...,

Jul-Nyår går i snörvlets tecken. axel har mått sämst, idag tror jag Alice och Peter toppar ligan. Ingen av oss är riktigt kry. Vi kommer att fira nyår med oss själva, i vår egen takt med god mat och vila.

På hönsfronten har det varit lite sorg. En av Barnvelder hönorna blev halt för ett tag sedan, vi har avvaktat lite men förra veckan flyttade jag ut henne till ungdomsburen, där har hon fått vara med ungtupparna. Det är lugnare där(tupparna är så små) och så tänkte jag att hon skulle hålla sig stilla och läka i den mindre buren. Men hon blev inte bättre, tvärtom. Så igår fick hon vandra vidare.
Tidigare i veckan såg jag en annons på två Isabellfärgade Brahmor, dessa är så vackra och jag har fantiserat om såna sedan jag såg dem första gången. Förut har jag dock bara hittat dem i Skåne och uppe i mörkaste Värmland, så det har aldrig varit aktuellt. Dessa töser bodde i Järnboås utanför Nora, så när jag insåg att det blev en plats över i hönshuset så svarade jag på annonsen. 
Senare på kvällen åkte jag och Emma iväg på en roadtrip då. Naturligtvis började det snöa kraftigt och ju längre upp i kilsbergen vi kom ju mer snöade det. Men vi åkte småvägar i vår egen takt. På hemvägen blev det kisspaus mitt ute i ingenstans, vi trodde det var safe, ville inte gå för långt från vägen i mörker och snöyra och såklart kom bilarna på rad när vi dragit ner brallorna!!
(null)
Så åkte vi vidare, sikten var nära noll och vi visste inte riktigt vart vi var och fick förlita oss på gps:en som helt plötsligt sa: ta andra avfarten i rondellen in på ekersvägen. 
Jag skrattade lite och sa till Emma att på ekersvägen har jag bott, fast det var ju i Örebro det... och så åkte vi förbi Mellringe och insåg att Örebro var ju precis där vi hamnat. Blev ju en liten omväg, men nu visste vi iallafall var vi var!! Hehe..
Isabellorna blev installerade vid hemkomsten, de var lite slöa när jag tog upp dem då de somnat gott i lådan bak i bilen. Efter en stund så var de upp och gick och hoppade upp på pinnen direkt, utan stegen jag ställt fram då jag hört att brahmor är lite klumpiga. 
(null)
Nu ska jag strax gå ut och kolla läget, få se hur de passar in i gruppen. ❤️

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

mammaveronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Nu ska vi se vad det blir av livet i fortsättningen, nu när en stor milstolpe är passerad!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela