MammaVeronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Nu ska vi se vad det blir av livet i fortsättningen, nu när en stor milstolpe är passerad!

Som jag väntat!!

Publicerad 2017-01-20 19:43:10 i Hemma hos oss...,

Äntligen är den här!! Den rosa brödrosten!!

Den är större än väntat, vet inte riktigt hur jag ska göra med "möbleringen". Vi får se, över helgen kommer den nog stå på köksbordet, eventuellt så får den en plats där. Måste nog prova runt lite.

Det är tost galler som hänger bakom. Få se när vi ska testa dem. Måste nog läsa instruktionen lite först!! 

Life goes on..!

Publicerad 2017-01-07 12:47:34 i Hemma hos oss...,

I tisdags så blev Peter påkörd av en annan bil, en såkallad kökrock på E20 utanför Örebro.
Peter såg att det var stopp och bromsade i god tid, halt som skridskor men han kunde ändock stanna i tid. Det kunde inte bilen som kom bakom. En äldre man som kom direkt från Universitetssjukhuset och egentligen borde tagit en taxi därifån(eller kanske stannat??) då han mådde så dåligt.
Otroligt nog har det gått bra för Peter och det är vi sååå tacksamma för! Bilen är skrot, polisen ordnade med transport till verkstaden då volvo ändå ville undersöka den i forskningssyfte. I onsdags så ringde de och hade konstaterat att Peter hade haft tur, bilen bakom måste haft hög fart för att åstadkomma så stor skada. Hua! 
Vilken tur att Peter hann stanna och inte blev klämd mellan bilarna!!
Håll avstånden där ute gott folk!! 
Vi har fått höra från alla håll att han hade den bästa bilen att bli påkörd i, stor och maffig, med whiplash skydd i stolen. Det verkar ha funkat. Peter har varit nöjd med bilen i övrigt också, så nu letar vi efter något liknande. Allt är inte klart än, men vi har fått till oss från polis, verkstad och försäkringsbolag att olyckan på inget sätt är Peters fel, så bilen kommer bli ersatt på något sätt. Vi vet inte riktigt hur och hur mycket, men det kommer ju att kosta oss en del iallafall gissar jag. Vi har börjat leta så smått, hittat några intressanta objekt. Det tar ju tid att hitta begagnad bil har vi lärt oss, men nu vet vi ju exakt vad vi letar efter så lite lättare är det. Ändå lättare blir det när försäkringsbolaget kan tala om vad vi har att röra oss med därifrån. Vi tänker oss samma tup av bil, något/några år nyare kanske med mindre motor så skatten och bränsleförbrukningen blir lite mindre? Ja vi får se helt enkelt.
Bye bye Peters bil! Och bye bye bilstolarna! Blir nåt att klura på, vi hade en i mitten bak som vi behöver samt en exta i skuffen, bägge är körda nu. Så nya måste införskaffas, minst en, kanske två. Det beror på hur många inbyggda det finns i den kommande bilen. Vid närmare eftertanke så blir nog två inbyggda ett krav på nya bilen då det är svårt att få plats med tre lösa i baksätet. Det är flera år kvar av bilstolsanvändande för de mindre barnen. Hoppas försäkringen betalar för det  med. En stol måste fram lite akut, så kan vi kanske bära två en kort period till dagis då vi lånar bil. Dock lider de av platsbrist. Men det ordnar sig säkert.
 
 
För övrigt så verkar hela familjen ha snappat upp nästa omgång förkylningsvirus! Själv har jag fått ont i halsen(kanske inte så konstigt med denna hosta), resten av familjen snörvlar mest. Få se vad det blir av det.
Vi har fått en tankeställare, vi har blivit påminda om att vi inte är odödliga och nu så försöker vi vara tacksamma för att vi får vara tillsammans ett tag till! 
 
Nu ska jag inventera kylskåpet och försöka åka och handla. Om min bil tillåter. Den växlar dåligt i kylan, tror att det nog kanske funkar bättre nu när värmen kom. Men igår gick det bitvis bara att köra i 40 km/h innan den blev varm. En annan grej är ju att den vill ha service igen. Motorsystemservice. Få se vad det blir, min servicekille på volvo har inte tid före 16 januari. Får ringa på måndag och höra hur jag ska göra. Sist den lampan lös så sa han att det var ok att köra så länge motorn låter ok. Det gör den. Tror jag. Förutom det med växlingen då... Men det gick att växla manuellt med geartronicen så jag tror inte lådan är slut.
 
 

Nytt år, nya tag, nya insikter!

Publicerad 2017-01-01 19:32:00 i Hemma hos oss...,

Ja vad blir det nu?
Har haft en räcer start på 2016, med sjuksköterskeexamen och allt! Blev inslängd på mitt drömmjobb under en turbulent tid, vilket gjorde att jag jobbade mycket och länge! Innan jag egentligen kände att jag behärskade allt som jag borde. Men jag körde på. Så vart det stängning ett tag i Karlskoga och det blev på sätt och vis nytt jobb i Örebro. Sen tillbaka i Karlskoga med nyöppning i annan form. Inte direkt så man får känna sig rutinerad på jobbet direkt.
Nu är det lugnare på jobbet men min kropp kör på i 180 och jag har svårt att bromsa. Stressen från sommaren/hösten hänger kvar och skjuter på. Så före jul blev jag sjuk. Såpass att jag var tvungen att stanna hemma några dagar. Dessförinnan hade jag vabbat både Rickard och Alice som var hängiga, så det blev några dagar. Nästan en hel vecka. Kroppen var slut men jag kände hur huvudet vaknade till liv på nåt sätt. Jag kunde slå av autopiloten och improvisera lite med livet! Jag fattade plötsligt hur sliten Alice var/är. Hon som faktiskt har påpekat lite argt under hösten när jag skjutsat dem till fritids halv sex om morgnarna att det faktiskt är orimligt långa dagar för små barn... 06.00-16.30, hemma strax efter 17. Jo... Och nu när jag inte längre gör nätter så är det i princip så för dem 5 dagar i veckan. Med undantag när jag jobbar kväll, då åker de buss som går 07.10.
Så när jag nu kan tänka ser jag mönstret för de senaste veckorna före jul... Måndag tisdag går hyffsat, onsdag gråter hon av trötthet på morgonen men biter ihop och ler mot pedagågerna när hon lämnas... Torsdag fredag är hon lite mer avtrubbad och bara gör vad hon ska. På helgen vill hon bara sitta i soffan eller annat som går att göra i lugn form nära mig eller annan vuxen. 
Nu har hon varit ledig i ca 2 veckor, sjukvecka plus ihopskramlat jullov med Peters och mina ledigheter och oj vad tösen har levt upp! Nu är hon glad igen!!(hemma också alltså) Hon klär på sig och går ut och leker själv och av egen fri vilja! Såklart är hon kramig och gosig fortfarande, men nu tar hon sig för saker och är full av liv igen! Dock har det ju börjat märkas att hon vet att jullovet är slut imorgon, men barnen vet att det är kortvecka för dem och fyradagars helg igen för dem! Peter är långledig på grund av att barnomsorgen är stängd på måndag och på fredag är det röd dag.
Jag vad gör man med sån här insikt då? Jo, nu när jag äntligen fattat och kan tänka igen så har jag bestämt att från 1 februari gå ner i tid till 80% arbetstid. Kommer kosta en del, men det måste det vara värt. För om Alices hjärna påverkas alldeles så lite likt hur min har gjort så kommer det ju annars bli fler svårigheter. Hur ska hon orka lära sig nåt i skolan?? Jag räknar också kallt med att min egen stress kommer att reduceras, om inte för att jag jobbar mindre så för att jag vet att barnen mår bra.
Tillsammans med min KBT-snackis så har jag kommit fram till att det inte skulle hjälpa mig att vara sjukskriven då jag älskar mitt jobb och inte känner mig stressad av/på jobbet egentligen. (Ja det finns ju en specifik situation som jag förtillfället slipper, men jobbar på att kunna hantera) Fick lära mig att situationer man inte har kontroll över gör en stressad, så det var det första jag tog tag i. Identifierade det jag kände att jag inte kunde kontrollera och såg till att lära mig, eller helt enkelt släppa det. Allt kan man faktiskt inte kontrollera och det är skönt att bara erkänna det för sig skälv. Jag är just nu mest stressad över att jag aldrig är hemma och för att ett av barnen verkar må dåligt av detsamma. Killarna är såklart också glada över att vara hemma mer, men de verkar orka med på ett annat sätt. Men det känns som det här blir rätt. Jag ser framemot en gladare Alice, en gladare Veronica (som kanske kan damma av springskorna till våren??) och mer tid i skogen! 
Så nu ser jag framemot att möta våren i Tångeråsa, ha tid över för roligheter, släkt och vänner!
Det ska definitivt bli ett hönshus till våren! Det längtar vi alla efter! 
 

Om

Min profilbild

mammaveronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Nu ska vi se vad det blir av livet i fortsättningen, nu när en stor milstolpe är passerad!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela