MammaVeronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Nu ska vi se vad det blir av livet i fortsättningen, nu när en stor milstolpe är passerad!

Skolbussen...vilken tur i ordningen?? Vad ska man göra?

Publicerad 2017-11-23 09:08:25 i Hemma hos oss...,

Idag var det halt på tångeråsavägarna. Säkert på flera andra vägar. Det är inte första gången och förmodligen inte sista. Det är faktiskt halt rätt ofta här på vintern. 
Det var visst så halt att småbarnas skolbuss inte kunde komma. För första gången på 8 år så uteblev bussen på grund av halka. Jag blir så förundrad!! Halt har det ju varit, jag har ju ställt bilen vid barnas busshållsplats en gång för att krypa sista biten...Men det var ju när jag hade lilla tvålen, förlåt Toyotan. Bussen tyckte också det var halt då, men den hade lite tyngd ju...
 
Idag var det typ så, tveksamt om jag hade kommit någonstans med min gamla toyota, men nu har jag en stor fyrhjulsdriven bil så det var bara att lasta in barnen och köra dem till kyrkan som busschaufören tyckte. Tack iallafall för att du inte chansar med barnen!! Det är guld värt att veta att chaufören väljer det obekväma i att ringa runt istället för att chansa när han inte tror det ska gå.
 
Well, obekvämt blev det för mig också som fick vakna klockan 03.30 inatt (på grund av barn) och ska jobba kväll. Hade tänkt blunda en stund innan jobb. Nepp, en stund i bilen på skogen, väntan innan jag kan åka hem eftersom Emmas buss är lite modigare och faktiskt åkte ända upp till oss. Jo, det gick toppenbra. Bussen är som sagt tyngre och trycker sig igenom ismodden bra. Och upp till stenåsen är det backigt och kurvigt vilket gör att det inte blir så isigt som man kan tro, det mesta rinner ju av. Som jag sagt tidigare, värsta biten är innan oss. Hursomhelst är det svårt att mötas så jag fick vänta tills Emmas buss åkt. (och det är ju galet så det räcker, att det ska komma två bussar!!)
 
Det som gör mig arg är att när det blir halt så kommer inte bussen?? What?? Det kommer ju vara halt från och till ända bortåt april!! Jag kan skjutsa om jag är hemma, men vad ska vi då ha skolskjuts till?? Axel som vill sluta på fritids kan inte göra det, för när jag frågade busschaufören hur man gör då om Axel är själv på morgonen så var hans svar att då får han väl stanna hemma då!!?? Javisst, men då undrar jag lite vad kriterierna är. Det kan ju bli mycket frånvaro med dagens klimat. Dessutom är jag inte riktigt bekväm med att killen är ensam 13 timmar som det skulle bli då. Stor skillnad mot ett par timmar före och efter skolan. Oacceptabelt!!
 
Så vill jag tillägga att jag inte lastar busschaufören för det här, han har ju gjort allt rätt. En stor länsbuss med 20 barn i vill man inte riskera att köra i diket med. Jag anser att bussbolaget kunde ha förutsett detta. Alla vet att det blir vinter i Sverige, man borde åkt ut och kollat var barnen bor och hur vägarna ser ut. Det räcker tydligen inte att chaufförerna gjort detta då ansvariga uppenbarligen inte lyssnar på dem. Chauförren behöver ha en buss som går att köra på smala vägar med samt hjälpmedel som gör honom trygg med uppgiften. Tillexempel snökedjor för extrema tillfällen.
 
Egentligen borde jag inte skjutsat barnen till kyrkan, utan följt min planering och släppt av barnen vid skolan när jag åker till jobbet. För jag tror att det inte blir någon ändring om det inte hörs från flera håll att det inte funkar. Tillexempel från skolan när barnen inte dyker upp.
 
Extra otryggt blir det ju eftersom Peter jobbar i Örebro och jag i Karlskoga. Så om busschaufören bedömer att han inte kan köra upp till oss i eftermiddag, blir då Axel avsläppt vid kyrkan 6 kilometer hemmifrån då?? Isåfall blir det ju problem då både jag och Peter har en dryg timmas resväg om barnet nu kan få tag på oss. 
Alltid är det något att fundera på. Idag så ser ju jag när jag åker till jobbet om det är skillnad på vägen, är det lika halt så får jag försöka få tag på skolan och be dem hålla kvar Axel på fritids. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

mammaveronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Nu ska vi se vad det blir av livet i fortsättningen, nu när en stor milstolpe är passerad!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela