MammaVeronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Eller inte... Livet som sjuksköterska och fyrabarnsmor är långt ifrån lugnt, nu har jag desssutom tagit klivet vidare och börjat utbilda mig till specialistsjuksköterska i psykiatri.

Sjuk!! (Och äggrekord igen!)

Publicerad 2018-03-29 17:35:54 i Hemma hos oss...,

Ja, vi är ju föräldralediga denna vecka både jag och Peter. Jag hade lite lösa planer som ruckats på grund av sjukdom mest, och så har ju Peter kört i skogen så fort han blev någotsånär frisk. Idag tänkte vi ta eftermiddagsfika på Tant Grön, men det gick inte. Jag bangar inte ofta, men nu fick jag ge mig. Orkade bara inte. Så Peter drog till skogs och jag dog på soffan med Alice. Lyckades precis häva mig upp och ge Rickard medicin sen skulle han iväg till Peter var det tänkt, men jag orkade inte hjälpa honom helt enkelt. Så han blev liggande i fodrat galonställ på mattan framför tv:n (Alice hade satt igång My little pony filmen) tills jag vaknade till såpass att jag kunde konstatera att det var försent. Jag hoppas det vänder nu. Hade gärna gjort något annat på min ledighet. Är iallafall skönt att vara två i hemma. 

Så gick vi ut och plockade ägg, rekord igen!! 23 stycken. 
I söndags konstaterade vi att vår kalkonhöna är en kalkontupp!! Där fick jag för att jag väntat så på ägg! Iallafall så dök det upp en annons med kalkonhönor alldeles i närheten, så på hemvägen från vårdcentralen i går så köpte jag med dem hem! Så nu har våra kalkontuppar varsin fru. 
(null)

(null)
De blev så till sig!! Så nu är alla nöjda! 
Planen är att vi äter lilla tuppen till midsommar.

Kroppen och knoppen, stressen och pressen. (Och så skulle jag vilja börja springa igen, när vågar man???)

Publicerad 2018-03-28 21:07:35 i Hemma hos oss...,

Jo, nu har jag varit på vårdcentralen för en långtidskoll av blodtrycket igen. En vecka framöver ska det kollas morgon och kväll. Har nyligen bytt medicin och kan väl konstatera att den inte är riktigt lika effektiv som den förra. Men jag slipper några fula biverkningar...
Min läkare hade en teori om att det var jobbrelaterat, stressen som blev av att bli flyttad till ny arbetsplats med kort varsel. Jag hade 24 timmars blodtrycksmätare på mig första dagen på avdelning 2 och jag snittade på 225/210 mmhg under det dygnet, så min läkare ringde mig på kvällen efter att jag lämnat in blodtrycksmätaren. Hon ville sänka trycket fort. 

(null)

Nu har det tyvärr  inte bättrat på sig, så det nya pillret får stanna. Och på sista tiden har trycket börjat öka på sig igen vad det nu kommer sig. Är det min förkylning som spökar? Eller är det beskedet om ännu en sommar som "ny på jobbet"? På ännu en ny avdelning. Ja jag vet inte. Pressen känns från alla håll. Själv vill jag göra ett bra jobb, visa att jag kan prestera och hjälpa. Samtidigt så är det en enorm press att komma till ett nytt ställe, le och vara glad, passa in och visa vad man kan. 
Så har vi familjen, som också läser tidningen och har hört om allt som hänt personal på avdelningarna i Örebro som inte alls gillar att jag ska dit och jobba. Svårt att motivera hemma varför jag ska utsätta mig för detta. 
Ja, mycket att fundera på nu. Måste prioritera kroppen och familjen. Få se vad som blir bäst, funderar på några allternativ. 
Mitt i allt detta så skulle jag vilja börja springa igen! Den träningsform som faktiskt funkat för mig, roligt och funkar på hemmaplan. Nu är dessutom barnen så stora att jag inte behöver vänta på att Peter kommer hem för att ta en runda. Långt uppehåll har det varit först på grund av en aluminiumburk i nerförsbacken på Midnattsloppet 2014, det resulterade i pajad höft och tillslut inköp av roddmaskinen( jo, den är bra). Nu är höften bra(tog några år) men senaste året har jag lidit av hälsporre!! Det gör ju så fasansfullt ont! Smärtan var som värst förra sommaren på betongen i korridorerna på avd 2. Nu är det bättre, fortfarande ont dock. När vågar man smyga igång??? Vågar man sig ut och testa eller borde jag vänta tills jag är smärtfri?? Blir man det förresten? Börjar ju kännas hopplöst nu.. 

Äntligen!!

Publicerad 2018-03-27 12:33:52 i Hemma hos oss...,

Äntligen har kycklingarna flyttat ut till de stora hönorna!! Har sanerat köket på dun och damm i en evighet tycker jag!! Är inte klar än! Nästa gäng kommer förhoppningsvis inte vara inne mer än två veckor. Våren borde ju göra entre´snart!! Verkar som de höll värmen bra iallafall! De har ju förstås mer fjädrar nu än sist jag provade.
De största problemet hittils är att de stora hönorna dricker upp kycklingarnas vatten!!! De som vägrade dricka ur nippel när jag försökte introducera det i sommras! Nu har jag sett till att kycklingarna lär sig från början och då passar det minsann!!!
Ja, jo de har sin ungdomshage som synes. När det blir varmare och de lite större så ska de få en öppning så de kan komma  ut till de andra men ändå rädda sig undan om de stora är för tuffa mot dem. Det är väldigt nyfiket nu!!
 
Så har vi ju det senaste inköpet av två Guldsvartbandade Brahma och en Isabellfärgad. De hade ju såklart löss och bor i karantängården i väntan på varmare väder då jag tänker att de ska få oljebehandling. Lössen ska kvävas. Idag är det soligt men kallt, stora hönshuset är stängt och jag tänkte att de kunde få gå ut lite i medan de andra är inne. De blev sååå glada!! De har nu startat sin lusbehandling alldeles själva. De letade sig fram till rabatten vid trappen där jag tömt ut kaffesump och spisaska. Perfekt tyckte de!
Ja vad ska jag säga?? Bada på brudar!! Dessa hönor har löss, dock inte i närheten av de mängder som de förra jag köpte hade. Det här kommer gå att ordna, att de balar sig är ju ett bra steg på vägen! När värmen kommer skall de sprayas med rapsolja under magen/kloaken. Resten skall de enligt experter på området klara själva. Vi kommer inte använda några kemikalier då det inte går i linje med vår djurhållning.

Om

Min profilbild

mammaveronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Nu ska vi se vad det blir av livet i fortsättningen, nu när en stor milstolpe är passerad!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela