MammaVeronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Eller inte... Livet som sjuksköterska och fyrabarnsmor är långt ifrån lugnt, nu har jag desssutom tagit klivet vidare och börjat utbilda mig till specialistsjuksköterska i psykiatri.

Kroppen och knoppen, stressen och pressen. (Och så skulle jag vilja börja springa igen, när vågar man???)

Publicerad 2018-03-28 21:07:35 i Hemma hos oss...,

Jo, nu har jag varit på vårdcentralen för en långtidskoll av blodtrycket igen. En vecka framöver ska det kollas morgon och kväll. Har nyligen bytt medicin och kan väl konstatera att den inte är riktigt lika effektiv som den förra. Men jag slipper några fula biverkningar...
Min läkare hade en teori om att det var jobbrelaterat, stressen som blev av att bli flyttad till ny arbetsplats med kort varsel. Jag hade 24 timmars blodtrycksmätare på mig första dagen på avdelning 2 och jag snittade på 225/210 mmhg under det dygnet, så min läkare ringde mig på kvällen efter att jag lämnat in blodtrycksmätaren. Hon ville sänka trycket fort. 

(null)

Nu har det tyvärr  inte bättrat på sig, så det nya pillret får stanna. Och på sista tiden har trycket börjat öka på sig igen vad det nu kommer sig. Är det min förkylning som spökar? Eller är det beskedet om ännu en sommar som "ny på jobbet"? På ännu en ny avdelning. Ja jag vet inte. Pressen känns från alla håll. Själv vill jag göra ett bra jobb, visa att jag kan prestera och hjälpa. Samtidigt så är det en enorm press att komma till ett nytt ställe, le och vara glad, passa in och visa vad man kan. 
Så har vi familjen, som också läser tidningen och har hört om allt som hänt personal på avdelningarna i Örebro som inte alls gillar att jag ska dit och jobba. Svårt att motivera hemma varför jag ska utsätta mig för detta. 
Ja, mycket att fundera på nu. Måste prioritera kroppen och familjen. Få se vad som blir bäst, funderar på några allternativ. 
Mitt i allt detta så skulle jag vilja börja springa igen! Den träningsform som faktiskt funkat för mig, roligt och funkar på hemmaplan. Nu är dessutom barnen så stora att jag inte behöver vänta på att Peter kommer hem för att ta en runda. Långt uppehåll har det varit först på grund av en aluminiumburk i nerförsbacken på Midnattsloppet 2014, det resulterade i pajad höft och tillslut inköp av roddmaskinen( jo, den är bra). Nu är höften bra(tog några år) men senaste året har jag lidit av hälsporre!! Det gör ju så fasansfullt ont! Smärtan var som värst förra sommaren på betongen i korridorerna på avd 2. Nu är det bättre, fortfarande ont dock. När vågar man smyga igång??? Vågar man sig ut och testa eller borde jag vänta tills jag är smärtfri?? Blir man det förresten? Börjar ju kännas hopplöst nu.. 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2018-03-28 21:16:11

Se till att gå till FT och få stötvågsbehandling av hälen och sen kan jag rekommendera hälsporrestrumpor :)
Men se till att ta hand om dig!
Kram Yasmine

Svar: Ja just, strumpor har jag ju!! Men kunde inte använda dem då benen var så svullna av förra bt tabletten!! Men nu ska de ju funka, letar fram direkt!! Stötvågsbehandling ska kollas upp!
mammaveronica

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

mammaveronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Nu ska vi se vad det blir av livet i fortsättningen, nu när en stor milstolpe är passerad!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela