NurseCarlsson

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Eller inte... Livet som sjuksköterska och fyrabarnsmor är långt ifrån lugnt, nu har jag desssutom tagit klivet vidare och börjat utbilda mig till specialistsjuksköterska i psykiatri.

Helgen i backspegeln...mitt liv i ett nötskal!

Publicerad 2018-12-06 14:16:07 i Hemma hos oss...,

Det började egentligen i fredags (fast jag har faktiskt haft det här "skynda mig" problemet några år nu..)
 
Jag hade en plan för dagens plugg, så jag ville komma iväg och veckohandla drekt när barnen åkt iväg till skolan. Meeeen, jag var helt enkelt tvungen att hoppa in i duschen först. Skyndade mig såklart, så när jag kom ut så tog jag snabbt på mig ansiktet och fönade luggen. Det fick räcka, det andra torkar någorlunda(nja, aldrig helt men tillräckligt) om jag kan ha det utsläppt så det fick vara. Luggen bråkade lite så dagen till ära blev det lite hårspray. Och extra balsamspray, för attans vad svårt att kamma ut....
 
Eftersom jag hade ärende på Marieberg så åkte jag till Coop där. Redan efter jag pantat flaskor och gått in kände jag att håret var konstigt. Det brukar inte torka så fort, typ inte alls ju... Sååå, när jag drar handen genom håret så känner jag hur stelt och kladdigt det är.. Jag inser att jag glömt att skölja ur i duschen... Suck. Gissningsvis är det ju balsam som är kvar(fast jag vet inte för jag kommer ju inte ihåg vad jag gjort...), jag brukar ju lägga i det innan jag gör allt det andra och skölja ur det sista jag gör...  Kan ju bara tala om att jag så bedrövlig ut. Håret hade inte torkat, det hade stelnat. Då så, jag slog nog rekord i snabbaste storhandling. Köpte mig en hårborste med förhoppningen att kunna kamma ut och maskera lite så att jag kunde lämna igen byxorna på vero Moda innan jag åkte hem. Det gick sådär, det var supersvåra att kamma, resultatet blev en troll-look. Håret stod som i en kletig gloria, liksom vaxigt stelt och torrt, jag bet ihop och gjorde det jag skulle. 
 
Väl hemma fick det bli en löprunda, jag var ju ändå tvungen att duscha igen... Ni som nu tror att det är som en extra lång inpackning att glömma skölja ur håret får tänka om. Det var suuupersvårt att få ur. Jag gnodde och gned länge och väl. Stora tosor lossnade och nu är välan hälften borta. Suck. 
 
Dagen gick och inget funkade, fick också besked att vår Kitchenaid är restnoterad. Såklart.
 
Till kvällsfikat(födelsedagsfika) hade jag köpt färdigskivad julskinka, vill ju liksom tjuvstarta lite lagom... När jag skulle stänga asken (med ett flott enhandsgrepp) så lyckades jag slänga alltihop över axeln. Ja vad ska jag säga? Grinig som jag var vid det laget efter den dagen så var det ju rätt skönt med lit skratt. Alltså, känns ju som allt går fel nu, behöver verkligen få skratta lite nu. Vet ju inte riktigt om man ska skratta eller gråta längre.
 
Spänningen steg ju lite när en skruttig Axel kom hem från skolan. Ont i halsen hade han. Vi skulle ju på bio på lördagen, jag och Peter. Emma skulle vara barnvakt. Men han verkade okej, blev lite extra soffläge och mys bara.
 
Lördagen kom, jag och Peter spenderade eftermiddagen/kvällen i Örebro och barnen laddade upp med chips ostbågar och Netflix.
Det var mysigt, vi handlade tomtekläder för luciafirande till grabbarna och så fick vi tag på lite julbelysning åt oss själva. Fika hann vi också med. Lite lyxigt nu när man kan smita ifrån lite lättare nu när barnen är större, tänk vad mycket lättare det blir att fixa julhemlisar!!!
 
Kvällsmaten hann vi äta innan bion, på Burger Love tror jag det hette. Enormt goda hamburgare. Fanns även annat gott, dit går vi nog igen.
Vi såg den nya Robin Hood filmen, orginalplanen var en annan men den filmen hann ju sluta gå innan vi kom iväg på bio, hehe.. Nu hade vi inga förväntningar alls, Robin Hood hade fått dåliga recentioner på nyhetsmorgon, men när jag fick veta det hade jag redan bokat och betalat. Tänkte dock att det blir bra oavsett, bara att få sitta still i mörkret och hålla hans hand kändes som en ok lördag! Hursomhelst så var filmen toppenbra. En ny variant av en välkänd historia. Vi fick mersmak och vet redan vilken nästa film blir. Om Emma vill vara barnvakt igen förstås, det hade också gått toppenbra! 
Tänker att vi ska gå på den nya Sunefilmen på jullovet med barnen, vi har ju fått oförskämt många lediga dagar tillsammans i jul!! 
 
Så kom söndagen, 1:advent och kyrkobesök för oss med Emma som skall konfirmera sig i år. Dagens träff var i Adolfbergskyrkan där de ska vara i sommar, det blir "Ridlägerkonfa".
Kompletterade lite i mataffären(jo, jag glömde ju en del...) innan vi åkte hem. När vi åkte genom Fjugesta var det dags att tanka. Då upptäckte jag att mitt bankkort var borta. Tur att Peter var med, för jag hade ju glömt att tanka sist jag var iväg, så åka hem utan soppa var inte aktuellt.
 
Vi avslutade helgen med födelsedagsfika igen med Mamma och min syster och hennes Fredrik som kom för att fira oss novemberbarn.
Axel avslutade med en febertopp och blev liggande till idag när han äntligen var pigg nog att gå till skolan.
 
Idag har jag äntligen kommit igång med uppgiften ordentligt, fick några nya idéer som blir bra tror jag. Trodde dock att det var en bra ide att plugga, värma lunch och färga håret samtidigt. Jo det går säkert bra för en del. För mig gick det sämre. När det var dags att skölja ut (strax före maten var klar) så ville det inte komma nåt vatten ur kranen. Frustrationen har inga gränser när jag hysteriskt drar i mattor och skohyllor i hallen för att komma åt luckan i hallen som leder ner i källaren där pumpen finns. Inte kul när det är bråttom och håret börjar kännas som tuggummi.  Vatten är ju ett kapitel för sig.
 
Ja vad ska man säga?? När jag är klar med den här uppgiften så ska jag ta mig en heldag i hönshuset. Har en del att göra där och så behöver jag få lite lugn och positiv energi. 

INGEN!!!

Publicerad 2018-11-29 08:12:17 i Hemma hos oss...,

Jag har precis skurat toaletten. Utanpå. Dammigt värre, damm som satt fast med hårspray. Trots att ingen använder hårspray. Jo, men ok. Jag tar en puff ibland när luggen är bångstyrig, den appliceras utanför badrummet. Ibland ser jag att det kommit på spegeln, då torkar jag bort det... 

Ingen är dock skyldig till det som händer i badrummet. Jag har ju en plan för hur det skulle kunna förebyggas. Ja lite hårspray har väl ingen dött av, det jag vill förebygga är ju min skurpanik när jag ser dammlagret och Pernilla ska komma och fika. Jag har ingen städpanik för hennes skull, men toan ska va fräsch.
Eller? INGEN säger att jag har städnojja för att jag är sjuksköterska. Jag säger tvärtom. Jag vet vad som behöver vara rent. Ingen som vart här kan anklaga mig för städnojja. Möjligtvis de som bor här, när det ska komma besök. Då mest på grund av brist på städnojja.
Hursomhelst så hittar jag någons hårspray i badrummet. Min med, fast ingen använder dem. 
Jag har nu gömt mina olika hårspraysflaskor i mösslådan, längst in. Ingen använder dem, ändå kommer de fram ibland och innehållet minskar. Visserligen inte mycket, men ibland så går jag på fest och då vill jag använda några olika...
Jag har en plan, vi kan ha ett torkschema. Jag och ingen som använder hårspray. Så fördelas arbetet lite. Jag torkar idag, ingen torkar imorgon.  Ingen kommer att torka, eftersom ingen använder hårspray!!!
Problemet är att eftersom ingen erkänner att någon använder hårspray så vill ingen lyssna på mina förbättringsförslag. 
Risken är nu att det blir städschema på badrummet. Alla som inte använder hårspray får vara med. Alltså kommer ingen städa badrummet. Eller hur blev det nu???
Jag hoppas att ingen läser.
(null)
PS. Jag är inte så arg som bilden antyder.

Med lite distans kan jag ju nästan skratta lite....

Publicerad 2018-11-28 14:48:01 i Hemma hos oss..., Mina studier!,

Ja, jag måste ju skaffa mig lite mer tekniktycke. Min gamla dator strular lite, så vi bestämde oss för att skaffa en ny. Inget äpple nu då. 
Allt frid och fröjd, plugget flyter på. Med den lilla detaljen att på nya PC:n så ser jag bara min privata, läs gamla One drive. Så den gamla Macen och IPad används för att komma åt universitet-Onedriven. Och på nåt sätt kom jag att behöva den gamla onedriven, så gamla datorn hänger med på ett hörn. 
Så var det hemtentan, som jag klarade på håret trots att jag lyckades trycka bort tangentbordet på nya datorn och på så vis sumpade en dryg timma skrivtid. My god, vilken flax. 
Det visste jag ju förstås inte när Peter kom hem och med ett knapptryck på en sekund fixade problemet. Jag var övertygad om att jag kört på tentan och mycket missnöjd över att han inte svarade i telefon när jag ringde i panik. Fast jag tror ju inte att han hade fixat det på telefon iallafall.
Hursomhelst, nu ser det ut såhär när jag pluggar, eller jo, när jag gör vad som med dator... 
(null)
Måste få till detta snart!! Har pratat lite med en datakunnig person som hävdar att den gamla Macen är bäst och att jag borde ta mig 20 minuter att lära mig den, så blir livet lättare sen. Whaaat!!!??? Jag har haft den snart fyra år ju och fattar ändå inte!!! 
Sitter ju tillexempel nu framför dessa mackapärer och bloggar med mobilen, eftersom jag inte får upp bilderna till bloggen från Macen och den andra har inga bilder...
Dagen till ära går det inte att logga in på den privata Onedriven heller, alltid något som jäklas...
Suck och stön. 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela