MammaVeronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Nu ska vi se vad det blir av livet i fortsättningen, nu när en stor milstolpe är passerad!

Men vilken röra!!(och en glasögonorm)

Publicerad 2018-03-09 08:37:53 i Hemma hos oss..., Mina Barn...,

Jag är lite extra trött och sliten på grund av några långveckor på jobbet och en envis förkylning..och lite huvudvärk på det. Idag skulle vi ha ett viktigt möte på jobbet som jag verkligen inte ville missa... Men då så hoppar Murphy in och gör sitt. Ett barn i Alices klass kräktes i skolan igår. Så vad vi pysslar med idag förstår ni. Det finns en liten chans att vi övriga klarar oss eftersom det är Alice som blev sjuk, hon brukar nämligen inte kräkas. Ja man kan ju hoppas. Hon är grön i ansiktet och de där raparna går ju inte att misstolka. Tycker lite synd om henne ändå, det brukar ju lätta lite när man får kräkas, men hon kan verkligen inte! Hon har sovit på soffan i natt med en hink.
Axel är hemma då han är påverkad i hals och luftrör, Rickard är frisk men får vara hemma ändå då han inte har skolplikt än. Finns ingen anledning att riskera nåt.
Igår fick vi brev från Rickards skolsköterska, tydligen så ser han inte så bra... Hon skulle skicka en remiss till ögonmottagningen men rekommenderade att vi tar honom till optikern då det är låååång väntetid på ögonmottagningen. Ja, om det är så att han ser dåligt så behöver det nog åtgärdas snarast. Får kolla på det när jag vet att alla är friska.
Vet inte hur det ska gå till dock, för nu när jag läser på synsam så gör de bara undersökningar på barn över åtta år. Så då får vi väl vänta då... 

Skolbussoroligheter, vilken del i ordningen vet jag ej...

Publicerad 2017-09-20 20:12:52 i Hemma hos oss..., Mina Barn...,

Jo, igår kom barnen hem och berättade att i vinter när det blir snö, då kommer inte bussen köra fram till busshållplatsen heller... 


Det började ju med att han sa att han inte kunde köra upp till huset där vändplan finns eftersom bussen är för stor... Vi köpte det och de går till busshållsplatsen typ en halv kilometer bort. Det funkar och vi har investerat i lampor åt barnen samt att hållplatsen är uppgrusad så det går lätt att vända säkert för bussen. 
Han skulle ju också få en mindre buss och då skulle han köra upp till oss.(det kommer inte att hända)

Så nu ska han stanna ännu en bit bort. Verkar helt ologiskt faktiskt. Där han enligt barnen planerar att stanna är det betydligt svårare att vända, både smalare och dike på ena sidan. 
Sen förstår ju vi som bor här att han inte är van att köra här på vintern, vi vet ju att det inte är den sista biten fram till våra barns busshållsplats som kommer vara problem. Om det verkligen är så att han inte kommer fram där med bussen så kommer han stöta på patrull låååångt innan han kommer ut till oss. 

Bortsett från allt körtekniskt så förstår jag inte logiken i att barnen skall gå längre till bussen ju mörkare, kallare och halkigare det blir. 

Nä, jag tycker det har funkat okej hittills, men försöker de med detta så kommer jag protestera lite mer högljutt än jag gjort hittills. 
Morrar lite för mig själv nu...

Moppedags?

Publicerad 2017-09-11 18:11:27 i Hemma hos oss..., Mina Barn...,

Ja, vi bor som vi gör och snacket går kring det där med moppe. Både jag och Peter är överens om att det är något som Emma behöver ha för att få lite frihet.


Det är ju ett par år kvar men jag kikade lite på blocket bara för att och då hittade jag denna:

Ojojoj!! Jag är helt såld! Nu vill jag också ha moppe!! 


Ska såklart kika vidare, vet inte alls vad rimligt pris är, ska kolla vad en ny kostar så jag får ett hum. 

Om

Min profilbild

mammaveronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Nu ska vi se vad det blir av livet i fortsättningen, nu när en stor milstolpe är passerad!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela