NurseCarlsson

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Eller inte... Livet som sjuksköterska och fyrabarnsmor är långt ifrån lugnt, nu har jag desssutom tagit klivet vidare och börjat utbilda mig till specialistsjuksköterska i psykiatri.

Det här med springtiden...!!(Gift med en retsticka)

Publicerad 2019-01-15 06:00:42 i Hemma hos oss..., Jag springer!, Träning,

Jomen nu känner jag att jag måste rätta till detta... Har inte brytt mig nämnvärt tidigare, men nu har jag fått det ingnott ordentligt av min retsamma man... 
Sååå, jag har hela tiden haft som mål att bara ta mig runt 5 km utan att stanna...vilket jag nu gjort ett tag utan problem. Och jag springer själv, bland annat på grund av min ohälsosamma tävlingsinstinkt, jag vill komma först. Eller ja, veta att jag inte är sämst i alla fall. Här i skogen är jag först för jämnan.(hö,hö) Jag tävlar mot sportstrackern hela tiden, kan inte acceptera en sämre tid än förra gången. Jobbigt nog liksom. Eller om en låt på spellistan råkar komma för tidigt, då tror jag att jag sackar (kan ju annars bero på att jag slog på musiken tidigare, typ medan jag knöt skorna...), måste komma ihåg att shuffla spellistan...
Men, så har vi han som är säker på att han skulle springa fortare. Som hintar att han kan GÅ fortare än jag springer.(han som inte springer själv) Jag hatar att jag lyssnar!! Men jag går igång som bara den på det där!!!
Fast jag som tycker jag kämpar på bra fick nog en dag. Vet att min runda är längre än 5 km, men då ingår uppvärmning och nedvarvning vilket också blivit med på klockningen då jag egentligen inte sprungit på tid utan vill veta att jag totalt håller igång 45 min eller ännnu hellre en timma beroende på hur bråttom det är med annat. 
När vi sedan råkade diskutera världens äldsta yrke i fikarummet på jobbet och ersättningen för vissa delar av uppdraget i detta yrke (det behövs ett eget inlägg för att förklara detta om det nu går), så fick jag osökt en kommentar på min (dåliga)springtid och eventuella orsaker till detta. Kände att det är dags för dementi.
Sååå, nu i helgen blev jag ju helt enkelt tvungen att separera uppvärmning/nedvarvning från löpningen. Sååå meckigt, måste ju också mäta upp 5km, så det hävdar jag att jag kan skylla tiden lite på... Kolla klockan, stanna på fel ställe och så vidare. På grund av RETSTICKAN. För nu måste jag helt enkelt veta vad jag har för tid på 5K. Hur blev det då?? Jo:
(null)

Så alltså springer jag 5K på 37, inte 45. Men åh!! Jo det var väl bättre, men...
Vad ska man säga??? Tempo är svårt. Jag är helt knäckt!! När dessutom 3 av fyra barn helt säkert säger att Peter är supersnabb och skulle springa ifrån mig som ingenting, så vill jag bara lägga mig ner och dö en stund. 
 JAG VILL SE DET FÖRST!!
Så vad nu då? Jo nu när jag dött klart så har jag lagt till ett pass backintervaller/vecka.(inspirerad av Jennie på jobbet) Stenhultsbacken är brant och funkade bra till det.(såååå tråkigt dock, kanske behöver en egen spellista för backen??)
Sen var det ju det där med tiden!!! Jag vill ju SPRINGA minst 45 minuter, så nu måste jag ju utöka. Hur långt kommer jag på 45? Vill ju helst inte springa fram och tillbaka utan en runda vore toppen, men nu verkar ju min runda vara för kort?? Jag har en ide’ till att börja med. Men om jag får ordning på tiden så kanske jag kan lägga till en slinga i skogen mot Stenhult. Kanske retstickan kan hjälpa till och mäta ut? Skulle funka, jag springer ju inte i mörkret. 
Så till våren kan jag springa milen kanske?? (Som jag sa att jag aldrig mer skulle...) 
Attans, jag som hade en plan som skulle räcka ett tag. Vad blire’?


Premiär!!

Publicerad 2018-10-25 12:34:02 i Hemma hos oss..., Träning,

Första ordentliga löprundan (eller ja, det blev ju intervaller idag, få se om det blir 5k före vintern..) sedan höftskadan på Midnattsloppet 2014. Det gick bra! Både fötter och höft höll! Det gick över förväntan, hade absolut kunnat pusha lite till, ändå så sprang jag snabbare än tidigare!!! 
(null)
Började inte från början heller, utan jag tänkte att vi grundat lite med våra promenader. 
Det är ju också lite lättare när nu vågen visar på 23 kg mindre... Dock har den stått still ett par veckor nu, så jag måste steppa upp lite nu. 
Härligt höstväder nu!!
(null)

Vilket jäkla bootcamp det blev!

Publicerad 2018-07-30 19:53:57 i Hemma hos oss..., Träning,

Jo det är ju bra att ha någon som drar. Det är såååå vaaarmt! Och jobbigt att röra sig, jobbigt att ha ont och det som kommer med. 
Då säger han: Du blev ju ORDINERAD promenader!!! Och så går vi, morgon och kväll om vi kan. (NurseCarlsson skäms lite för eventuellt motstånd) Men min dåliga compliance beror endast på värmen. Jag känner ju att det blir bättre och dagarna med promenader är bättre än de utan. Och med denna framför så är det ju lätt att hänga på!!❤️ Lucky me!!
(null)
Ja ja. Jag har haft riktigt ont. Så ont så jag mått illa och haft svårt att äta. Ryggont på ett nytt sätt. Var lite handfallen först faktiskt, så jag behövde verkligen lite påpuffning. Nu är ryggen bättre, men jag har en bit kvar. Dagens samtal till vårdcentralen resulterade i förlängd sjukskrivning ett tag till. Tror väl inte att det ska ta två veckor till, men det är ju liksom nåt trasigt som är sönder...
Idag fortsatte bootcamp Stenåsen med cykeltur. Första gången sen fallet jag testar. Det gick bra, man cyklar visst med ryggen med, skönt eftersom det fläktade lite men oj vad svettigt efter.  Nice med omväxling, nu ska ryggen bli bra. Simma funkade tyvärr inte, annars hade ju det varit det bästa i denna värme. 
(null)
Kämpar på, tacksam för sällskapet. Får både välbehövlig själavård(hade lite taskig start på sommaren) och fysioterapi!! 😀
Underbar man jag har. ❤️

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela