MammaVeronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Nu ska vi se vad det blir av livet i fortsättningen, nu när en stor milstolpe är passerad!

Igår fick vi till årets första promenad...

Publicerad 2018-01-28 15:03:33 i Hemma hos oss..., Utflykt...,

...och tur var väl det för idag har det regnat hela dagen!!
(null)
Barnen gick nog dubbelt så långt som oss, de springer ju fram och tillbaka hela tiden! Allt ska inspekteras!!
Härligt väder var det! 
Några timmerhögar på vägen kollade vi in, jösses vad höga!!
(null)
(null)
Vi tog vår vanliga runda, lite drygt 5 kilometer blir det. Vi såg några jägare på vägen och det var ju inte så glada miner kan jag säga, när vi kom med vårt vilda gäng!! Men vad sjutton, jag har ju inte gått en promenad sen älgjakten startade i oktober och detta var ju mitt på dagen!! Sen har jag ju lite svårt för när stadsborna kommer och tycker att de är "i skogen" när de hoppat över diket i vägkanten.
Jaja, skämt åsido, vi vill passa på när vi är lediga tillsammans, ofta har vi ju en massa annat att göra och jag jobbar varannan helg. Vi vill heller inte förstöra någons jakt, så en lapp i brevlådan skulle funka så dyker inte hela gänget upp mitt i jakten. Detta var ju heller inget vi visste innan vi gick och sen var det försent att vända, barnen ska ju orka hem också!
Dom tur är då är det inte bara kalhyggen, finns en del mysig skog kvar!
(null)
Denna promenad resulterade i att alla rörelsemål uppnåddes igår, men jag betalar med ont i foten idag. Dock tror jag att den mår något bättre, för det var länge sedan den värkte på natten. Mina gelsulor gör nog nytta, sakta men säkert. Önskar att jag kan börja springa snart igen! Är det för optimistiskt att tro på lite vårspring??
(null)

Utflykt!

Publicerad 2017-08-05 20:55:48 i Mina Barn..., Utflykt...,

Äntligen kom vi iväg på en utflykt! 

Det är alltid lite knarrigt när man ska någonstans med alla fyra barnen, men denna gång lyckades vi hitta mitt i prick, något som passade alla liksom!

Vi startade med Cloettas chokladfabrik i Ljungsbro, snabbt avklarat alla vet ju vad de gillar!!

Tror bestämt årets godisranson är införskaffad.

Tur att vi hann äta lunch innan, inte rätt ställe att gå hungrig på!!

Sen åkte vi vidare till huvudmålet, flygvapenmuséet.


 Till att börja med var Alice lite skeptisk, hon var inte imponerad av flygplanen. Det var däremot Rickard. Han gillade allt och var såå duktig! Våran vilde gick lugnt och höll fingrarna i styr. Trodde vi. I ett obevakat ögonblick kände han på något och fick en tillsägelse av en vakt. Jag hann inte höra riktigt vad som hänt, det kan inte varit så farligt för Rickard var mest besviken över att han inte fick följa med vakten som gjort stort intryck! 

Det fanns mycket för barnen och i flyglabbet vaknade Alice till och tyckte det var den bästa semestern någonsin.

Vi missade visst utställningen om den försvunna DC3:an, såg detta när vi var på väg ut. Då hade den största och den minsta börjat haverera. Hursomhelst är det rekord för oss, flera timmar på samma ställe med alla barnen. Kanske måste vi åka tillbaka och kolla klart?

Några souvenirer följde med hem, Axel köpte ett modellflygplan. Få se om han bygger själv...

På hemvägen stannade vi på Brunneby musteri och fick med oss lite saft och sånt. Hade nog kunnat gått runt där en stund till, men vi kom när det bara var en halvtimme kvar till stängning.  

Efter det skavde det ordentligt i bilen, det var sura miner och tjuvnyp till höger och vänster så vi räddade oss till Mc'donalds i Motala. Sen gick resten av vägen betydligt bättre. 


Måste säga att det gick helt okej! Har tidigare år ångrat mig varje gång vi åkt någonstans, det är lite för stor åldersskillnad på Emma och Rickard och de har varit hopplöst bråkiga i bilen... Men i år så gick det okej. Lite bråk som kunde hävas med mat. Skönt att de börjar bli större! Chans till mer roligheter!!

Carlsborgs fästning!

Publicerad 2016-08-12 09:57:00 i Hemma hos oss..., Utflykt...,

I fredags tog vi oss lite semester! Välbehövligt eftersom all tid och energi gått åt till köket. Vi vuxna kände väl att vi egentligen inte hade tid då Göran skulle komma och koppla in elen på söndagen. Men vi var klara med det som förväntades så vi tog oss tid. Som tur är så har barnen roat sig mycket på annat håll, men de små har fått vara hemma mycket. Åandra sidan så är de ju nöjda med det!
 
 
Vi åkte ganska tidigt, hade bokat den första guidade turen. Den historiska vandringen. Så vi var där i god tid och kunde hämta biljetterna, sen blev det en stund över att kolla omgivningarna en stund.
Man fick inte fotografera på så många ställen, men här kunde jag inte låta bli... Det var lite provocerande.. När vi gick runt hörnet så såg vi att de hade fler kroppsdelar i fönstren, tex hjärna och sånt. Gissar att det var någon sorts sjukstuga där. 
Tog några bilder runtomkring, men sen lät jag bli, det blev så svårt att hålla reda på var man fick fota och inte.
Vi hade en väldigt sprallig guide, barnen lyssnade helhjärtat. Väldigt intressant historia! Det började med att vi fick se en film med lite bakgrundsinfo, sen gick vi runt och tittade på vallgrav, slutvärn, gevärsgalleri och så vidare. Efter en massa prat och förklarande så blev det mörkt och började smälla, sen fick vi springa i mörkret genom gevärsgalleriet(tror jag det var??) , det dundrade och small, marken vibrerade. Ja det var riktigt häftiga effekter, på vägen var det soldater (dockor) i verklig storlek som pratade, en del varnade för faror, någon kissade i en hink och någon var skadad. Mitt i alltihopa kom vi ifrån varandra så Peter var längre fram med Emma och Axel och jag kom efter lite med Rickard och Alice. Rickard blev så rädd att han grät sig genom alltihopa, jag märkte det inte först, vi höll ju varandra i händerna men det var mörkt och högt ljud och så småsprang vi ju... Men när jag förstod så stannade vi och jag visade honom i en skytteglugg att solen sken och allt var som vanligt utanför. Vi fick slutföra guidningen trots allt, det fanns ju liksom ingenstans att ta vägen. När vi kom ikapp Peter så fick han bära Rickard resten av tiden som vi var i borgen/källarna/vallarna. Tur att han är så liten och lätt! 
Efter guidningen gick vi och käkade i resturangen, ingen av kidsen var särskilt impade av maten, men många mackor åt de. Rickard var glad över att vara uppe i dagsljuset och det krävdes lite övertalning för att få honom tillbaka till museet sen. Helst hade han velat åka hem. Men det gick. I museet fastnade han vid en modell av fästningen där man kunde ha hörlurar på och trycka på knappar så fick man alla ställens historia berättat för sig. Där stog han mest hela tiden när vi gick runt och kikade.
Innan vi gick därifrån så gick vi upp till kyrkan och kikade, tyvärr så sprang barnen runt utan hejd (lååång tid tysta och lyssnande innan) så vi valde att avlägsna oss snarast istället för att börja tjata. Vi hann tända ljus för pappa iallafall, det kändes som rätt ställe att göra det på.
Så efter det skulle vi gå till Bulta Majas glasscafe', ljuset i tunneln tyckte Rickard.
Han blev riktigt störd av allt smällande tidigare och ville helst inte gå in någonstans. Han pratade mycket om krig och vad vi skulle göra om det blev sådär på riktigt. Nu en vecka efter har han släppt det helt.
Utanför behövde de tydligen testa kanonerna! Axel klättrade högt, på allt som gick. Jag fick en lite klump i magen...
Ja, kanonen var ju inte det enda han klättrade upp på....
Glass var det....
Alice äter glass länge, så det är henne alla väntar på i slutänden!
Tillslut drog vi oss mot utgången.
Och Axel klättrade upp högt såklart!
Vi åkte ner till stranden och barnen fick bada fötterna, det var iskallt i vattnet!!
De hade gärna badat mer, men vi var såååå kaffesugna och ganska trötta vid det laget att vi styrde kosan hemåt.
Emma hittade ett utegym som hon testade, där kraschade hon sin telefon...Suck..
Det blev ett kaffestopp i Forsvik innan vi åkte hem. Där fick de se två båtar slussas, så en lite blandad semesterdag blev det! Och en souvernir hittade vi också! Barnen fick varsin kanon med sig som minne av den här dagen.
Bilturen hem med trötta barn blev ju allt annat än trevlig, oj vad de bråkade! Annars hade vi en toppendag och alla höll sams ungefär till Forsvik på hemvägen. Det är nog rekord! hehe...
 

Om

Min profilbild

mammaveronica

Här får ni läsa om mig och mitt liv på landet med min man och fyra barn. Efter flera års kämpande med heltidsstudier lantliv och barnafödande är jag äntligen färdig sjuksköterska!! Jag jobbar heltid inom psykiatrin och livet börjar sakta återgå till ett lite lugnare tempo. Nu ska vi se vad det blir av livet i fortsättningen, nu när en stor milstolpe är passerad!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela