Gott Nytt År!

Nu kan det bara bli bättre. Förra året var tufft redan från start, på mer än ett sätt. 
Det var mycket plugg, Peter vabbade hela februari då barnen fick vattkoppor i tur och ordning.
Det var också året då pappa nådde slutet på sin kamp mot cancern. Det har varit oerhört tufft att bita ihop och plugga vidare istället för att ge upp och lägga sig ner och bara gråta. Jag vet att han gärna ville vara med på min examen och det var svårt att hitta mening inledande, när jag förstod att han inte kommer att vara med. Men för att inte alla gånger jag suttit med näsan i böckerna istället för att hälsa på ska vara i onödan så har jag gjort klart. Nu är det två veckor kvar och det måste gå vägen. Jag tror ändå att jag gjort det i rätt ordning, för visst var det viktigare att han fick träffa mina barn? Det här andra får han nog veta ändå.
Men oj vad ledsamt, ibland önskar man bara att man kunde spola tillbaka tiden och bli liten igen. Varför önskar man sig stor? 



Visa fler inlägg