Sexton år som fru Carlsson (och i sommar 21år med denna underbara man!!)

Barnen tappade hakan ner till fötterna imorse vid frukosten när jag berättade det... En evighet tycker de.
Själv tycker jag knappt vi hunnit blinka! Swoosh och så har åren gått!!
Fyra fina barn har vi hunnit få!! Först Emma 2004, sedan Axel 2008, Alice 2010 och Rickard 2011. Lite ketchupeffekt när vi väl kom igång, ca: 17 månader mellan de sista. 
Blev lite överraskad när jag tittade på bilder från BB tiden, mörkt långt hår?? Jag tänker på mig själv som mörk/kortklippt, det har jag ju varit sen jag fyllde 16... Mysko...
Vet inte riktigt vilken ordning detta är, Emma var på gång på första bilden. En bild saknas...Axel. Då gick det lite fort. Barnmorskan sa åt mig att man behövde ha ondare än så för att föda barn och att vi skulle packa ihop och åka hem. Jag väntade tills hon gick ur rummet innan jag satte mig på sängen och började krysta. Peter fick instruktioner att hjälpa mig av med brallorna och han fick inte ringa på nån barnmorska(de fattade ju ändå inte tyckte jag) utan vi skulle fixa detta själva fort som fasen innan de slängde ut oss... Nu lyssnade han inte på mig som tur var... Jag behövde ju dessutom antibiotika helst två timmar innan bebis kom ut så det var ju tur där....
Han räddade mig också när jag tyckte det var okej att de hängde ett vanligt antibiotikadropp som verkar snabbare än det planerade(obs. Jag är allergisk mot penicillin). Jag (leg.sjuksköterska) ville plötsligt att allt skulle gå fort och godkände allt Sånt, skynda er bara(skyller på lustgasen). Tur Peter var med och kom ihåg bättre än vanligt, för intravenöst antibiotika av fel sort kunde ju absolut vart slutet på det mesta. Nu har jag fått en fin röd flagga i journalen.
Axel var ju också den snabba ungen som ville ut i vecka 20. Det började tidigt i graviditeten, jag blödde så kraftigt att jag trodde jag fått missfall. Barnmorskan sa att det bara var att vänta.
Nytt grav.test efter fyra veckor, det visade att någon faktiskt var kvar!! Vi åkte in några gånger, v.17-21, och jag fick bricanyl för att häva värkarna. De sa till mig att om han kunde vara kvar till v24 så hade han en chans. Så jag knep och låg still. Åt bricanyltabletter och fick hjärtklappning. Så passerade v 24 och allt släppte!  Inga mer väkar av den digniteten och Axel stannade kvar till beräknat datum! Jobbig graviditet dock, jag hade öppnat mig 2-3 cm och fick order om att vara stilla och försiktig hela vägen fram. Vad olika det kan vara. Min teori är att Axel hade en tvilling som gjorde sin sorti tidigt. Axel är vänsterhänt som många tvillingar är(tex. Min pappa) och det förklarar ju trubblet i början av graviditeten.
(Kolla mittenbilden!! Den lila soffan som vår cheva gav sitt liv för. Kommer alltid att förknippa den med det!!)
Men åh vad fina barn vi har, jag har frossat i bebisbilder under förmiddagen och ska nog fixa iordning ett album till tror jag. Har massor att få ordning på!